- Lördag

Jag har precis kommit hem från jobbet. Ni minns kanske att jag skrev om tre killar som tränade gå på lina här om dagen? När jag skulle hem cyklade jag förbi där igen och då stog det poliser med blinkade blåljus där. De hade haffat en misstänkt bov. Jag tänkte tur att inte jag har gjort nåt olagligt. Men HERREGUD tänkte jag sen Jag har ingen cykelhjälm! Visst är det lag på cykelhjälm?? Jag var helt säker på att de skulle lämna den stackars killen som stog där vid sin bil och var helt utstirrad och ta fast mig, sätta på handbojjorna, trycka in mig i baksätet på den blinkande bilen och säga "You have the right to remain silent. Anything you say can and will be used against you in a court of law. You have the right to speak to an attorney, and to have an attorney present during any questioning. If you cannot afford a lawyer, one will be provided for you at government expense." Men sen kom jag på att lagen om cykelhjälm var för de under 15år, jag är 17, tack gode jesus.

När jag cyklade förbi ligisten snappade jag upp registrering numret, så nu om det står "Misstänkt massmördare går lös i Östersund, polisen såg inte ledtrådarna när de mötte mannen ovanför bensinmacken intill stora kyrkan lördag 23.08. De glömde ta registreringsnumret" i Aftonbladet i morgon kan jag stolt spatsera ner till polisstationen med min information. Då kommer jag bli tilldelad fredspris eller nåt medan de slarviga poliserna får stå i ett hörn och skämmas.

När jag hade kommit en lite längre bit såg jag en mörk gestalt lura i buskarna, jag trodde det var ett peddo så jag kom upp med en plan. När han var påväg att hoppa på mig skulle jag spruta hårsprej för att förblinda honom och sedan klubba ner han på marken, tova till hans hår och låsa fast det med mitt cykellås. Sen ringa polisen såklart (de var ju nära tillhands). Men när jag kom närmre insåg jag att det var en gammal man som nog inte ens såg att jag kom, trots hans bautingbrillor.

Men sen! När jag kom till gatan där jag bor, hörde jag ett stort PANG och jag höll på att kissa på mig. Sen såg jag att de var några som kastat ut ett bord från balkongen. Jag trodde det var ett pistolskott.

Jag borde inte cykla ensam i mörkret om kvällarna, mina nerver klarar inte det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0