Jag har alltid känt att jag vill gifta mig, inte bara för att jag älskar att planera och ställa till med fest (och ett bröllop är ju verkligen livets fest) utan även för att jag vill leva med samma man för resten av mitt liv. Jag ser framför mig hur vi sitter i trädgården med barnbarnen och firar 50 årig bröllopsdag och det värmer ända in i själen. Jag erkänner att det är en romantiserad bild och att ett äktenskap eller en relation är allt annat än lätt att hålla liv i under så pass lång tid. Ett helt liv. Men det är jag beredd att kämpa för. Och det känns faktiskt helt möjligt eftersom att det är Jesper som jag ska gifta mig med. Den finaste människan jag vet och en person som jag både har väldigt mycket gemensamt med men som också är min raka motsats. En person som jag kan bli galen på ibland men som jag älskar mer än allt. Den personen som jag vill vara med alla dygnets timmar, som jag litar på till hundra procent och som får mig att skratta när jag egentligen inte vill. Jag är lyckligt lottad att ha honom och att ha träffat den personen som jag vill dela alla minnen med så pass tidigt i mitt liv. Och är vi inte tillsammans om 50 år så kommer jag aldrig att ångra det här, för vi lever nu.

 

Bara 75 dagar kvar ❤