Jag sitter och läser bloggar och lyssnar på musik, ska till skolan om en timme.

Gud vad jag saknar att prata svenska. Känner mig så begränsad när jag pratar engelska för jag kan ju inte så många variationer av ord. Inga förkortningar eller speciellt många slang och sånt. Det värsta är att man kanske har skitmånga skämt att dra men man kan inte säga dom, för säger man inte på rätt sätt så låter det ju som att man är seriös.
Här om dagen skulle jag gå till bussen från skolan och där, mitt på gatan, gick jag bredvid en tjej som pratade i mobilen --PÅ SVENSKA. Ville gå bredvid hon resten av dagen men det skulle kanske bli lite väl närgånget.
Ville avbryta samtalet och skrika att jag också kommer från Sverige. Men att man kommer från samma land är kanske inte tillräcklig bra anledning till att bli vänner. Hon kanske inte skulle bli lika glad som jag.

Men tänk vad många som jag går förbi som kan vara svenskar! Och så vet dom inte ens att jag också är det.
Fan, varför packade jag inte med "Svenska partylandslaget"-tröjan från Turkiet? Då skulle jag haft den varje dag.