Nu är jag tillbaka igen, jag bestämde mig för att gå till Northbridge och kolla i affärer där istället för att ta bussen till stan, men det var bara typ second hand-affärer och annat rat så jag hängde inne på Woolwoth i en timme (typ som Coop eller Ica) sen gick jag ut och läste en tidning men det blev så kallt att jag gick hem igen. Jag tror att det kommer att börja regna snart.

Brukar ni tänka att ni vill göra saker bara för att känna hur det känns? Eller för att se hur folk skulle reagera?

Typ som när man slickar på en stolpe i 20 minusgrader bara för att känna hur det känns. Sen får man sitta där tills sommaren kommer eller rycka loss ett lager från tungan.

Ibland när jag går på stan brukar jag tänka att man skulle kliva ut i vägen precis när en bil kommer för att se vad som händer. Fan vad paff folk skulle bli.

Eller hoppa framför tåget, närå, det är ju faktiskt bara självmord.

Jag minns en gång när vi bodde i Ås och mamma skulle köra in bilen i garaget, då satte jag fram foten så hon körde över den bara för att känna hur det kändes. Det gjorde jävligt ont faktiskt. Man kör ju rätt sakta när man ska in i garaget också så det var ju inte direkt plåstereffekten.