Fyfan vad pinsamt det var idag. Ni vet när man ska svälja men man råkar andas in samtidigt så salivet hamnar i fel strupe? Det händer mig med jämna mellanrum och det gjorde det idag också när jag var på väg hem från stan med Diego och Gui.
Det blir alltid så jävla jobbigt, jag kan inte andas, jag börjar hosta som en galning och jag börjar grina. Så försökte jag ta det lugnt så inte grabbarna skulle fatta. Jag försökte att inte hosta och istället andas lugnt med näsan men när man håller igen hosta så sipprar den ju ut tillslut och det gjorde min också, med ett hästliknande läte. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag hostade tillsist som en galning och tårarna bara rann, det kändes som att jag skulle slabba upp världens slemboll där på gatan.

Det är världens jobbigaste känsla. Och hunger. Och kissnödighet. Och kyla. Och ångest. Och illamående.

Okej, delad förstaplats i alla fall.

Nu ska jag dra iväg och handla nån mat. Det enda jag har i kylen är potatis och det orkar jag aldrig koka.