Jag var hos tandläkaren idag och lagade tre hål. Ja ni hörde rätt, tre hål. Det finns nog ingen i Östersund som har lagat lika många hål som jag genom sina dagar. Jag slutade med bedövning när jag gick i sjuan och idag var inget undantag. Tandläkaren snackade med tandsköterskan under hela tiden om sin lilla dotter som just börjat pott-träna. Jag vill liksom inte veta om 1åringen säger "psss" och pekar på blöjan, sätter sig på pottan, inget händer, sedan går hon och bajsar i ett hörn. Det vill säkert inte ni heller, men blir jag tvingad så blir ni. Mest hela tiden under kiss&bajs-berättelserna stannade hon upp och frågade hur det gick, om det gjorde ont i tänderna. Jag ville bara säga åt hon att vara tyst och göra sitt jobb så jag fick gå hem. De var de längsta 45 minutrarna i mitt liv. Är det så ovanligt att en patient inte vill ha bedövning? Okej, det ilar sjukt mycket, men sen går det ju över. Jag hatar hatar hatar sprutor. Sen slipper man ju ha halva ansiktet hängandes nere vid fotknölarna i en timme.

När jag tillslut skulle få kila iväg så la tandläkaren på lite "bananlack" på tänderna. Det är bra om det får ligga kvar så jag får inte äta på en timme. Lacket smakade fotsvett så jag borstade av det och tog mig en leverpastejsmacka.

Inköpslista

• Tandtråd. (Jag börjar komma upp i åldern, och då får man inte gå till tandläkaren gratis. Fortsätter jag i den här stilen kommer jag bli ruinerad.)
• Ägg.