Björn, Måns, Özz och Soran var underbara. Skrattade så jag dregla och fick kramp. Efter föreställningen så sprang jag, Cecilia, Carro, Karro och Sofie runt för att få se killarna hur länge som helst men det gick bara inte. Efter nån timma eller så, så försvann alla. Tillsist var det bara jag och Cecilia som satt och väntade på hennes pappa. När han kom skulle jag cykla hem men vem ser jag inte komma springandes då? Jo, SORAN. Jag skriker febrilt HEEEJ när han var några meter ifrån. Han svarade: Haha hej, jag har glömt en sak!! Så sprang han vidare upp til folkets hus. Jag stod snällt kvar med min cykel och hoppades att han skulle komma tillbaka. Det gjorde han såklart, han skulle ju till hotellet. Så jag följde med honom eftersom att jag skulle hem och det ligger på samma väg. Jag fick en kram, vi tog en bild, han frågade lite vad jag jobbade med och han var mycket intresserad av frågorna och så snackade vi om var han bodde, var jag bodde och så gav jag han lite kritik på kvällens framträdande. Han skulle hälsa dom andra från mig också :)

Jag är lycklig. Sitter nu med ett täcke, en skål med godis och en bok inne på toaletten för att inte väcka min sovande syster. Jag kan inte somna. Känner däremot på mig att jag kommer drömma fina drömmar om Soran, vi är kära i varandra. Eller inte. Men jag börjar gilla honom mer än Björn. Björn är inte så tillgänglig, han sprang av scenen medan de andra stannade och snackade med ett gäng tjejer som ville ta kort, vad är det liksom? Men han är såklart sötast och roligast. Än så länge.


Haha, fan hur jag ser ut. Men hellre en bild där man ser ut som en stjärtlapp än ingen alls :D:D Vilket fint par vi skulle bli va?

(8) Madde och Soran är inte som andra, Madde och Soran är kära i varandra....